Synvilja

Av de fåtalet personliga egenskaper jag värnat under mina blott 46 tillryggalagda levnadsår är synen den jag försvarat ihärdigast. De knivskarpa konturer med vilka jag åsett i fjärran utplacerade objekt har frekvent fått utgöra markör för den felfria gensammansättning som konstruerat min rakryggade person. I takt med att nämnda rygg allt oftare fastnar i krampaktigt låsta lägen har emellertid synfältet tillfogats visuella effekter omöjliga att stänga av.

Efter några tester hos den optiker jag hittills varit förskonad från att göra bekantskap med kunde efter en mycket kort behovsprövande utredning konstateras en mindre men ändå befläckande mängd brister som till utredarens omåttliga och något provocerande glädje kunde avhjälpas med en stor variation av finmekaniska verktyg framtagna för att avhjälpa just dessa brister. Med ett fjättrande abonnemang kunde man bygga upp en mindre arsenal av verktyg, ett för varje specifikt tillfälle. Jag såg framför mig hur jag likt en golfspelare med alla sina klubbor för olika ändamål nedstuckna i en profilerad läderkoffert skulle gå runt med en lika högkvalitativ som diskret axelremsväska full med specialanpassade linser och objektiv och med precision välja ut synförbättrande instrument med beaktning på det aktuella motivet. Men valde ändå att nöja mig med ett prisvärt universalverktyg. Och trots att jag till en början försökte intala mig att glasögonen egentligen inte behövdes så har jag fått kapitulera inför det faktum att de faktiskt gör väldigt stor nytta under förutsättning av de kan hittas, är hjälpligt putsade och motivet inte är min egen spegelbild då jag fortfarande föredrar de grumlande effekterna.

Men hur tillfredsställande det än må vara att utrustad med precisionsslipade glas skärskåda vardagliga detaljer undrar jag om det inte vore ännu mera angeläget att utveckla någon typ av vidvinkelglasögon som kunde hjälpa en att öka utbredningen av det perceptionsområde som allt för ofta blockeras av självpåtagna skygglappar. För ju mer vi analyserar och allt som oftast irriterar oss på de små detaljerna, desto större tycks risken vara att vi bortser från det stora perspektivet, där missade frilägen i fotboll (bara för att nämna ett exempel) faktiskt saknar betydelse.