BOLIBOMPASEX

Han påstår att han ju inte brukar ringa vid den här tiden på dygnet vilket förvisso stämmer. Han brukar sällan ringa överhuvudtaget, ej heller vid den tidpunkt han nu ringer. Som om vart och ett av de tillfällen han inte behagar ringa nu även behöver analyseras i fråga om kronologisk placering, fortsätter han ihärdigt att förvissa mig om anledningen till varför han idag och vanligtvis inte ringer vid den här tidpunkten, vilket måste betyda att det finns olika anledningar till varför han inte ringer beroende på vilken tidpunkt han inte ringer. Saken är i alla fall den, att denna med omsorg valda tidpunkt för telefoniskt umgänge vanligtvis är vigd åt ett för mig hittills obekant relationsfenomen, nämligen Bolibompasexet som när jag idkar tolkningsföreträde i det hittills främmande ämnet går ut på följande:

Barnen övertygas att sitta glosögda framför några tecknade krokodiler eller något sådant (jag har inga barn i familjen så det är för mig obekant vad barnprogrammen handlar om nuförtiden) och ännu icke alltför kvällströtta föräldrar kan då ägna en halvtimme åt ljudlös erotik med halvstängd dörr till sovrummet utan att risken för avbrott orsakade av kverulerande minipersoner är alltför stor. För om det någon gång under dagtid ska ges en ärlig chans till utbyte av kroppsvätskor mellan barnföräldrar utan dessa avbrott så är det väl när överdrivet klämkäcka muntergökar i teve fängslar barnens uppmärksamhet för några ögonblick. Alternativet att vänta tills barnen gått och lagt sig är nämligen sämre enär även föräldrarna då börjat gäckas av John Blund och dessutom upparbetat en erotikdödande irritation på ungarnas jämmer över att sätta på sig en grötfläckig pyjamas och borsta tänderna med tandkräm sponsrad av fel medlem ur Bamsefamiljen. Plötsligt uppenbarar sig för mig en konkret innebörd av det eviga ältandet om att lyckas pussla ihop vardagen!

Nu medveten om detta undrar jag förstås vad som förärar mig ett telefonsamtal av en småbarnsförälder vid detta dygnets högtidstillfälle, och erfar då att uppringaren dagen till ära är gräsänkling vilket gör att Bolibombasexet avlägsnats från agendan. Eller mer korrekt, det har inte utgått helt, det har bara tagit lite kortare tid. Gräsänkligheten till trots sitter ju barnen alltjämt trollbundna av pyjamastramset i trekvart varje dag vilket frigör tid att ägna åt solitär njutning om så önskas. Förspelet får nu emellertid ersättas av något annat som kan orsaka akut upphetsning, sannolikt med datorn som väsentlig del i processen. Det erotiska ingreppet är över på några sekunder och efterspelet, då man normalt förväntas se varandra djupt i ögonen, kyssas ömt och viska uttjänta kärleksord tills dess att avsignaturen ljuder från vardagsrummet, ersätts nu av en omedelbar och smått skamfylld promenad till badrummet följd av en spolning. Vid det här laget har fågelskrämmorna i Bolibompastudion inte hunnit med att uträtta ens hälften av alla sina fjanterier, vilket alltså frigör den tidsrymd inom vilken man kan ägna sig åt distansumgänge med släkt och vänner. Undrar om barnprogramledare har en aning om vilken relationsfrämjande tillika avslappningsgynnande samhällstjänst de faktiskt bidrar med i dessa tider av frekventa skilsmässor, upprivande familjegräl och tilltagande utbrändhet?